Kaotiskt!

Vet inte vart jag ska börja om det sista dygnet. Fick natten mellan onsdag till torsdag en blödning under natten. Vi fick kasta oss iväg till förlossnigen kl 03:30. Väl där tittade dom så att Pyret mådde okej vilket "hon" gjorde. Då blödningen inte var vidare stor och den avtog redan på en gång fick vi svaret att detta troligen berodde på sköra slemhinnor. Hem igen och vi sov länge in på förmiddagen. Kalle valde att vara hemma å vi låg och vilade. Vid ca kl 14 sket det sig igen... En REJÄL blödning drog igång å jag fick fullständig panik! Mörkt å mycket blod rann. Kalle bogserade in mig i bilen medans han så gott han kunde försökte lugna mig. Inne på förlossningen blev det fullt pådrag. Jag fortsatte blöda och en blodkoagel stor som en golfboll trillade ut. Nål sattes å akutprover togs medans barnmorskan förklarade att de kunde bli akut snitt, vanligt snitt eller en förlossning nu, vi skulle tänka oss att vi var blir föräldrar det närmsta dygnet. Jag lugnade ner mig först när ja hörde Pyrets hjärtslag när CTG blivit kopplad. En läkare kontrollerade moderkakan med hjälp av ultraljud. Denna satt där den skulle. Sen kollade dom tappen och det visade sig att jag öppnat mig 1 cm å att tappen nästan är obefintlig på mig. Hur som lugnade ner sig och vi fick ett annat rum på förlossningen. De mätte CTG kurvor under kvällen å Pyret mådde bra. Jag har inte haft överdrivet ont utan har mer mensvärks liknande känsla. En barnsköterska kom ner å prata med oss då Pyret kommer att hamna där om "hon" föds innan vecka 36.

Natten förlöpte lugnt å stilla. Idag har ett ultraljud å ytterligare CTG kurvor gjorts och allt ser bra ut. Jag blöder fortfarande men det har minskat betydligt. Vi har nu fått flytta upp till BB för oförlösta. Har i natt fått permission därifrån å ska vara tillbaka kl 9:30 imorgon igen. Läkarna och barnmorskorna tror inte att det blir nån fullgången graviditet och risken finns att när det drar igång på allvar igen kommer det börja med en blödning igen. Så nu sitter man här å känner sig ganska tom å trött. Vi har varit å kikat på barnavdelningen idag å där kommer Pyret hamna om "hon" föds innan vecka 36. Så nu hoppas vi bara att Pyret stannar ett tag till i magen... En viss oro inför allt finns då detta inte alls verkar bli som man trott. Men vad blir det i livet? Huvudsaken är att Pyret mår bra. Men tanken slår mig att min graviditet ändå varit en stor prövning. Sammandragningarna har uppenbarligen påverkat livmodertappen fine men var vi tvungna att utsättas för blödningar också? Sen är all ovisshet jobbig, aldrig nån som riktigt vet nåt. Å ja fattar det men det tär på en.

Så nu är det sängläge som gäller igen... Å jag vill inte vara själv alls om det skulle komma en sån blödning igen så Kalle får ta semester nu å va med mig. Känner mig nog lite ängslig å rädd just nu... Jag måste släppa kontrollen för detta kan ja ju inte råda över...