Hemma!

Nu har vi äntligen fått komma hem! Vi har sovit två nätter här hemma nu å den första fick vi verkligen sova. I natt har min lilla smurf levt rövare på förnatten. Vi har börjat märka att hon oftast har en sådan period för att sedan sova bra resterande natten. Hon äter å äter. Amning varannan timme vissa tider på dygnet. Men de ger resultat med för dom var här från neo vården igår hade hon gått upp 60 gram =) Så hon behöver äta mycket annars kommer hon ju inte bli vår lilla knubbis hihi

Vi har nog inte hunnit landa riktigt här än men de kommer väl så sakteliga. Vi är otroligt lyckliga!! Å nu kan vi äntligen börja träffa våra underbara vänner!! Har saknat er alla!!

Dagarna

Tiden här på neonatal flyter på sakta men säkert. Igår drog vår lilla Mila ut sin sond själv och då hon ammat bra under natten belutades det att vi skulle försöka amma istället. Hon har skött det bra och hade endast gått ner 25 gram tills idag. Vi ska försöka ytterligare ett dygn och så får vi se om hon behöver sonden mer. Vi känner att det spelar ingen roll hur det blir då sonden inte känns som något stort problem. Imorgon ska vi avsluta med värme madrassen för att se till på tisdag om hon håller värmen. Om hon gör det kommer vi att få åka hem på tisdag med neo vård i hemmet!! Hur det blir med sonden spelar ingen roll för den kan hon ha hemma också men hon måste kunna hålla värmen utan madrassen. Ska bli kanon skönt när vi väl kommer hem. Har varit på sjukhus i 1 1/2 vecka nu och det börjar bli jobbigt. Men skulle vi behöva vara kvar så är det ju för Milas skull å allt för hennes skull! Vår sköterska tror dock att vi kommer att kunna gå hem på tisdag.

Idag har Mila haft det sista besöket här på neonatal då hennes morbror och Sara vara här. Nu har alla i den närmsta familjen varit här förutom alla barnen. Nu ska vi äta lite innan nästa omgång drar igång. ÄLSKAR MILA <3

Neonatal

Allt är väldigt bra här på neonatal. Vi får all den hjälp med lilla Mila vi kan tänkas behöva. Det viktigaste just nu är att Mila klarar av att hålla värmen, kommer igång med ammningen och får sola bort sin gulsot hon fått. Denna veckan har varit omtumlande. Ena studen är jag världens lyckligaste för att sedan bli helt förkrossat ledsen. Jag har funderat mycket på varför jag födde för tidigt. Det kommer inte finnas svar på det och jag får vara glad för att hon stannade så pass länge hon gjorde i magen! Nu vet jag att det slutade väl med blödningen vilket känns otroligt skönt. Vi är lyckligt lottade att allt gick bra!

Mila blir duktigare på att amma för varje dag som går och hon håller värmen bättre och bättre. Hon kommer att få sola tills imorgon för att få bort gulsoten. Sen har dom pratat om att så länge allt flyter på i den riktning det gör nu får vi komma hem för neo vård i hemmet ibörjan av nästa vecka. Vi hoppas på det nu. Dagarna här flyter på snabbt då vi har fullt upp med att sondmata, pumpa mjölk och ammningsträna. Man hinner knappt återhämta sig emellan. Ja och Kalle går omkring som zombies känns det som. Men jag hade gjort om allt denna resan inneburit hur många gånger som helst för att få ha min underbara Mila hos mig!! Hon är den finaste!! Älskar min dotter så ofantligt mycket!!

Förlossningen

Efter en natt med orolig sömn åkte vi på lördagen tillbaka till BB oförlösta och fick göra en ny CTG som visade att Pyret var fortsatt stark. Vi fick träffa en ny läkare som inte ville skriva ut oss utan ville att vi skulle vara fortsatt inskrivna. Jag hade min blödning fortfarande, den var som en riklig menstruation. Vi fick åka hem på dagpermission för att återkomma på kvällen för ytterligare en ny CTG. Jag låg hemma hos mamma och pappa på sängen den dagen. Jag och Kalle sov en timme under eftermiddagen innan det var dags att återvända till sjukhuset. CTG kurvan såg bra ut och vi fick åka på nattpermission. Jag var först i valet och kvalet om vi skulle åka då jag haft en konstig känsla av tryck neråt och mer mensvärk men beslutade mig till sist hur som för att åka hem. Vi blev inte många timmar hemma då jag inte kunde komma till ro och for upp och ner på toaletten hela tiden. Kl 01:00 hade jag mer mensvärk och började känna en svag smärta i korsryggen. TENS apparaten fungerade väl sisådär då jag inte hunnit träna på den... Vi åkte in till BB igen där en ny CTG kurva gjordes och denna var fortsatt bra. Barnmorskan uppmuntrade hos att försöka sova och Kalle fick stanna kvar över natten med. Men jag somnade INTE och fick mer och mer ont. Kl 04:30 kände jag att det sa poff och att något började rinna. Jag rusade upp och trodde det var blod först tills vi insåg att det var vattnet som gått. Vattnet var klart och fint. Jag var ganska lugn trots allt och vi fick komma ner till förlossningen bums. Jag hade då öppnat mig 2 cm. Kraftigare värkar drog igång 5 min efter att vattnet gått. Jag fick kopplat en CTG kurva på magen igen och läkarna hade beslutat att denna skulle sitta där. Problemet var att jag endast kunde ligga ner eller sitta på en pilatesboll för att elektroderna skulle ge utslag. Jag kunde inte ens luta mig framåt utan att det slutade mäta hjärtljuden. Kl 08:00 sa Kalle till mig att luta mig framåt ändå då jag inte orkade längre sitta upprakt. Jag klarade inte av att vara still i sängen och på bollen fick ja sitta upprätt som sagt. In kommer då en av de barnmorskorna vi hade i samband med blödningen in. Kändes underbart tryggt att hon skulle vara med oss! Hur som kände hon igen och jag var då öppen 4 cm. Hon frågade kring smärtlindring, då jag var helt slut vid detta laget och CTG kruvan skulle enligt läkarna sitta kvar hela förlossningen. De satte en EDA på mig och jag hamnade i himmelriket. Jag fick en timmes slummer i sängen innan barnmorskan kopplade ett värkstimulerande dropp. En timme efter det kopplats hade jag öppnat mig 9 cm!! Underbart!! Under all denna tid hade jag svårt att använda mig av lustgasen då jag kräktes vid flera tillfällen under hela förlossningen och jag mådde illa. Men nu i slutskedet funkade den kanon fint + att de satte sterila kvaddlar i vänster sida.

Sista biten gick snabbt tills vi var i utdrivningsskedet. Då gick nästa arbetspass på och då visade det sig att det var den andra barnmorskan som var med i samband med blödningen som tog över!! Kunde inte blvivt bättre =) Att krysta ut lilla Mila tog 1h och 45 min. När hon väl var ute fick jag upp henne på bröstet en kort stund för sedan skulle barnläkare titta på henne. Kalle lyckades i alla fall tjata sig till att få gå in och visa upp henne igen för mig innan de gick upp till neonatal med henne. Sen kom Kalle ner tillbaka efter en stund och vi fick äta innan jag fick komma med till neo och träffa Mila ordentligt. Jag är så nöjd med min förlossning trots att den blev helt annorlunda än vad jag tänkt mig. Jag var arg på CTG apparten då jag tyckte den hindrade mig i vad jag kunde göra för att smärtlindra själv men jag förstår ju samtidigt varför den var tvungen att vara påkopplad.

Mila 100718

Med dunderbrak kom vår fina flicka till världen söndag 18/7 kl 14:59. Mila är 47 cm lång och väger 2485 gram. Hon var större än vad man trott. Nu är vi på barnavdelningen på KSS då Mila kom vecka 34+1. Allt är med Mila och dom på barnvdelningen hjälper oss med allt. Mila sondmatas nu var tredje timme. Hon behöver inte ligga i kuvös utan ligger på värmemadrass när hon inte ligger hos oss och de kommer troligen avsluta övervakningen i eftermiddag. Förlossningen gick bra och jag återkommer med den historian när tid ges för nu ska ja mysa med min dotter!

Kaotiskt!

Vet inte vart jag ska börja om det sista dygnet. Fick natten mellan onsdag till torsdag en blödning under natten. Vi fick kasta oss iväg till förlossnigen kl 03:30. Väl där tittade dom så att Pyret mådde okej vilket "hon" gjorde. Då blödningen inte var vidare stor och den avtog redan på en gång fick vi svaret att detta troligen berodde på sköra slemhinnor. Hem igen och vi sov länge in på förmiddagen. Kalle valde att vara hemma å vi låg och vilade. Vid ca kl 14 sket det sig igen... En REJÄL blödning drog igång å jag fick fullständig panik! Mörkt å mycket blod rann. Kalle bogserade in mig i bilen medans han så gott han kunde försökte lugna mig. Inne på förlossningen blev det fullt pådrag. Jag fortsatte blöda och en blodkoagel stor som en golfboll trillade ut. Nål sattes å akutprover togs medans barnmorskan förklarade att de kunde bli akut snitt, vanligt snitt eller en förlossning nu, vi skulle tänka oss att vi var blir föräldrar det närmsta dygnet. Jag lugnade ner mig först när ja hörde Pyrets hjärtslag när CTG blivit kopplad. En läkare kontrollerade moderkakan med hjälp av ultraljud. Denna satt där den skulle. Sen kollade dom tappen och det visade sig att jag öppnat mig 1 cm å att tappen nästan är obefintlig på mig. Hur som lugnade ner sig och vi fick ett annat rum på förlossningen. De mätte CTG kurvor under kvällen å Pyret mådde bra. Jag har inte haft överdrivet ont utan har mer mensvärks liknande känsla. En barnsköterska kom ner å prata med oss då Pyret kommer att hamna där om "hon" föds innan vecka 36.

Natten förlöpte lugnt å stilla. Idag har ett ultraljud å ytterligare CTG kurvor gjorts och allt ser bra ut. Jag blöder fortfarande men det har minskat betydligt. Vi har nu fått flytta upp till BB för oförlösta. Har i natt fått permission därifrån å ska vara tillbaka kl 9:30 imorgon igen. Läkarna och barnmorskorna tror inte att det blir nån fullgången graviditet och risken finns att när det drar igång på allvar igen kommer det börja med en blödning igen. Så nu sitter man här å känner sig ganska tom å trött. Vi har varit å kikat på barnavdelningen idag å där kommer Pyret hamna om "hon" föds innan vecka 36. Så nu hoppas vi bara att Pyret stannar ett tag till i magen... En viss oro inför allt finns då detta inte alls verkar bli som man trott. Men vad blir det i livet? Huvudsaken är att Pyret mår bra. Men tanken slår mig att min graviditet ändå varit en stor prövning. Sammandragningarna har uppenbarligen påverkat livmodertappen fine men var vi tvungna att utsättas för blödningar också? Sen är all ovisshet jobbig, aldrig nån som riktigt vet nåt. Å ja fattar det men det tär på en.

Så nu är det sängläge som gäller igen... Å jag vill inte vara själv alls om det skulle komma en sån blödning igen så Kalle får ta semester nu å va med mig. Känner mig nog lite ängslig å rädd just nu... Jag måste släppa kontrollen för detta kan ja ju inte råda över...

Värmen...

Jag som brukar älska värmen skyr den som pesten just nu. Ja orkar inte! Blir helt slut, kan inte sova på nätterna, svullnar på dagarna, å blir andfådd å pustar mest runt. Gårdagen spenderades inne med AC på å denna dag ser likadan ut. Trodde de skulle bli svalare men INTE! Jaja ja ska vara glada för er som inte bär på en bebis å får njuta av sommarvärmen.

Nu är lilla Zally på besök, mammas å pappas lilla vovve, i några dagar. Hon är så mysig! Gillar inte heller värmen så det verkar inte gå nån nöd på henne att få spendera dagarna inne med en tjockis. Äta lunch å sen ta en liten tupplur så att ja orkar nåt alls ikväll när de blir svalare.