Fängelse i min egna kropp

Så kan jag beskriva känslan inför min kropp just nu. Den gör inte som jag vill utan helt tvärtom och jag är fast i den. Jag räcker inte till. Gårdagen började ju bra men slutade med mensvärk och sammandragningar. Blev planläge hela kvällen. Dagen idag kändes bra till en börja sen starta skiten igen. Så nu VILA! Jag hatar att inte kunna påverka ett skvatt mer än de. Jag hatar inte räcka till för Mila för att jag ska vila. Känner mig ledsen och uppgiven idag. Vill bara att denna graviditet ska gå fort men hur ska den kunna göra de när jag känner mig fången i mitt fängelse?