Har inte skrivit nått här på evigheter. Men nu har olika saker inträffat som lett till att tiden kanske finns igen. Rent av kan de vara skönt att få skriva sina tankar här. Att få sina tankar på "papper" kan ibland vara ett bra sätt för att kunna hantera saker.
Börjar från start. Jag är nu gravid i vecka 18. Efter många om och men tog det sig!! Glädjen över detta är total!! Men ser ni min kropp gillar inte att vara gravid. Började med massa illamående och kräkningar. Lergigan åts som godis för att klara av nått alls. Detta försvann runt vecka 12. 2 veckor sen var de bara total lycka!! Men sen kände jag av sammandragningar första gången i vecka 14. Detta har nu successivt stegrats så fort jag blir stressad. När jag är hemma och gör lugna saker funkar det men så snart jag blir stressad sätter dom igång. Pratade med barnmorskan i tisdags som ordinerade sjukskrivningen i 2 veckor till en början. Träffade läkare igår så nu går jag här och skrotar till den 22/4 när jag sa träffa en specialist på mvc. Får träna lugnt och ta promenader. Är inte totalt sittande utan kan röra mig! Måste njuta av det nu!
För er som inte känner mig är det så att jag är sämst på att ta det lugnt. Älskar mitt jobb och att träna och vara aktiv så detta är svårt för mig att acceptera. Hade redan räknat med att få ta de lugnt i från juni men redan nu... Innan ultraljudet?! Vi ska på ultraljudet på måndag. Men ja är också en person som landar i det mesta bara jag får grunna lite. Är livrädd för att fånen prematur bebis igen så givetvis är detta nödvändigt!! Min dotter kom redan i vecka 34 och jag hade stora besvär från vecka 27 och framåt den graviditeten. Och har man ett prematurt barn sen innan är risken större igen. Nu vill jag absolut inte bli liggande på sjukhus eller neonatal när jag har Mila här. Hade inte velat det ändå men absolut inte nu. Plus att det är många risker med för tidigt födda barn. Så nu ska jag bara försöka vara och njuta av att jag inte är sittande totalt och att jag faktiskt gör detta för att få den underbaraste lilla gåva man kan få i sitt liv!
Så jag tror allt att blåsa liv i denna blogg kan vara ett bra sätt för mig att hantera det som komma skall!!
1 kommentar:
Åh så fint! Grattis. Hoppas att bebis stannar i magen så länge som möjligt. Massa massa kramar helen
Skicka en kommentar